Utan tillit ingen framtid
När vi pratar om kriser går tankarna gärna till det spektakulära. Ett flygplan som kraschar i havet. En fabriksexplosion som syns miltals bort. En oljeplattform som läcker ut tusentals liter svart, stinkande råolja i ett ekosystem som aldrig bad om det.
Vi ser framför oss bilder av förödelse. Räddningsteam i reflexvästar. Gråtande anhöriga som håller varandra hårt i väntan på besked. För oss människor är det här ofta det värsta tänkbara. När liv står på spel.
Men för en organisation finns en annan typ av kris som är mindre synlig. Så klart kan den aldrig jämföras med förlust av liv. Den sker utan sirener och utan TV-kameror och för en organisation eller ett företag kan den vara dödlig. Det är förlusten av tillit.
Tillit är en märklig sak. Den växer långsamt som en skog.
Den tar år att bygga upp genom handlingar, ord och tysta överenskommelser. Den håller kvar medarbetare som annars hade lämnat. Den gör att kunder återvänder även när konkurrenterna lockar med något billigare eller snabbare. Den får investerare att tro att just du är värd deras pengar.
Och precis som en skog kan tilliten raseras på en enda natt.
När tilliten försvinner är det som om luften sugs ut ur rummet. Möjligheter som igår kändes självklara försvinner som rök. Folk slutar svara på dina mejl. De börjar läsa pressmeddelanden med misstänksamhet istället för nyfikenhet. Någonstans där börjar nedräkningen.
Vi glömmer lätt att tillit inte bara är en mjuk känsla. Det är strategiskt kapital. Det är inte prydnaden ovanpå affären. Det är fundamentet som allt annat vilar på. Hanteras det väl kan det öppna dörrar du inte ens visste fanns. Hanteras det illa kan det rasera årtionden av arbete.
Därför måste tilliten skyddas i varje beslut. I varje möte. I varje mail som skickas. Det är först när en organisation ser tilliten som sin mest kritiska tillgång mer värdefull än maskinerna i fabriken eller varumärket på skylten som den kan bygga något som håller.
För utan tillit finns ingen framtid. Bara ett långsamt sönderfall.